Text Marie Åhlin

Astrologins historia

När en arkeolog hittar en mycket gammal grund till ett hus vid en utgrävning, drar han slutsatsen att det faktiskt också funnits ett hus ovanpå grunden. Han kan t ex också dra slutsatsen att det funnits människor i området, och att dessa, åtminstone tidvis, kan ha varit bosatta på platsen.
Man kan dra en mängd slutsatser utifrån en enda husgrund, utan att exakt kunna säga vad som hänt på platsen. Däremot kan man säga vad livet i allmänhet måste ha inneburit.
På samma sätt förhåller det sig med de äldsta spåren vi finner efter, människors intresse för stjärnorna och planeternas rörelser över himlavalvet.
De tidigaste tecknen på detta intresse finner man i form av inristningar av månfaser på mammutbetar och renhorn. Dessa anses här stamma från tiden ca 10 000 - 25 000 f Kr. Varför man gjorde dessa inristningar vet man förstås inte. Så vitt man kan förstå så måste alla sådana här fynd visa på att människor sysslat med astrologi. Men det är viktigt att komma ihåg, att man inte använde den astrologi (läran om stjärnors inflytande) som vi närmast tänker på, nämligen personliga horoskop.

Mesopotamien och astrologins vagga

Astrologin är oomtvistligt den äldsta vetenskapen vi känner. I världsliga och politiska syften har astrologi använts i tusentals år. Innan dess fyllde den religiösa och rituella funktioner. Vi vet också att vårt släkte sedan lång tid tillbaka haft god kunskap om astronomiska cykler.
De egyptiska pyramiderna och Stonehege i England vittnar om ytterst exakt kunskap beträffande astronomiska fenomen. Vi vet inte exakt var och när astrologin uppstod. Men det är många som menar att den astrologin som vi känner utvecklades i Babylon.
Kaldèerna var de som fastställde antalet planeter till sju, inberäknat Solen och Månen. Från början kallades de för "vilda getter" av babylonierna, en beteckning som grekerna senare ersatte med "vandrare" (planeter). Kaldèerna delade också in solens bana runt jorden i tolv delar eller sektioner. Denna indelning fick senare det grekiska namnet zodiaken eller djurkretsen, som är det svenska namnet.

Astrologi i Grekland

Något som finns mycket väldokumenterat är grekernas och romarnas intresse för astrologi. Under 100-talet e Kr skrev Ptolemaios sin berömda Tetrabiblos, i vilken han sammanfattade det mesta av den tidens vetande om vad vi känner som "natal astrologi" d v s födelsehoroskop.
Man har jämfört Ptolemaios (100 -178 e Kr) betydelse för astrologi med Aristoteles betydelse för vetenskap och filosofi. De tolknings regler som lades fram i Ptolemaios skrifter, kom att om och om igen att citeras och refereras ända fram till vårt århundrade.

Några andra historiskt kända utvecklare och användare av astrologin

Under 500-talet f Kr framlade Pytagoras sin teori om sfärernas musik. Han uppfattade universum som ett system av heltalserie-korrespondenser . Dessa skapades genom planeternas rörelser längs sina banor. Pytagorèerna menade att intervallerna mellan dessa banor stod i ett matematiskt förhållande som korresponderade (överensstämde) med tonfrekvenserna.
Hipokrates tillämpade Empedokles teorier i sin medicinska teori och praktik. Han använde sig också av födelsehoroskop på sina patienter som ett diagnostiskt instrument.
Romarna kallade astrologerna för "kaldèer" eller "matematiker". Kejsare som Caesar, Pompejus och Crassus förlitade sig på astrologi. Det var ganska vanligt att kejsare hade en egen hovastrolog. Kejsare Augustus hade en egen astrolog vid namn "greken Theogenes" och en viss Babilus var astrolog åt både Claudius och Nero. De flesta romerska kejsare använde sig av och utnyttjade astrologernas kunskaper för att ofta på ett mycket drastigt sätt göra sig av med tänkbara rivaler om makten.

Den moderna astrologin

Den s k upplysningen fick en mycket negativ betydelse för astrologin. Den kom att, efter att ha varit en aktad vetenskap, bli betraktad som en ren vidskepelse av de nya inflytelserika och intellektuella. Man menade att det inte fanns några riktiga bevis för astrologernas påståenden. Och mycket riktigt så fanns det inte särskilt många bevis att tillgå, så att det kunde bringa klarhet i ämnet, i alla fall inte på det sätt som upplysningstänkarna efterlyste vid den här tidpunkten.
Den moderna astrologin fick en renässans under slutet av förra århundradet. Och nu under 1990-talet är astrologin populärare än någonsin genom bl a New Age rörelsen.

Dr Michel Gauquelin

Forskaren Michel Gauqelin som var verksam vid Sorbonne Universitetet i Paris, har gjort massiva statistiska undersökningar gällande sambandet mellan vissa planeters relationer till de s k horoskopaxlarna och horoskopobjektens yrken.
Vid en undersökning av 3 305 vetenskapsmän och läkares horoskop visade det sig att inte mindre än 666 stycken hade planeten mars i stigande eller vid någon av kulminations-punkterna mot det förväntade antalet 566. Sannolikheten att detta skulle bero på slumpen var 1 på 500 000. Vetenskapsmännen gillar naturligtvis inte, att Gauquelin använt deras metod för att få fram sina resultat. Och avfärdar det hela som osannolikt.

Man kan använda astrologi på många skilda sätt och här är några av dem.

Den kinesiska astrologin baseras på måncykeln. Den har liksom den västerländska astrologin tolv tecken. Varje nytt år börjar vid den andra fullmånen efter vinter solståndet. Alla tecken har fått sina namn efter olika djur. Enligt legenden ska Buddha ha kallat alla djur till sitt hov. De tolv mest civiliserade anlände först. Det var råttan, buffeln, tigern, katten, draken, ormen, hästen, geten, apan, tuppen, hunden och svinet. Man räknar också med fem element: metall, vatten, trä, eld och jord.
Ordet horoskop kan översättas med att man förutsäger någons öde genom himmlakropparnas läge vid personens födelse. Det väsentliga, enligt astrologin, är förhållandet mellan den plats på jorden där man är född och hur stjärn- och planetkonstellationerna såg ut från just den platsen.

Zodiaken

Man betraktar, astronomiskt sett himlen så som vi ser den från jorden, som en stor sfär om 360 grader, med jorden som centrum. Ekliptikan (solens skenbara, årliga bana bland stjärnorna från jorden sett) är denna sfärs omkrets. Solen vandrar med en hastighet av ca en grad per dag igenom denna cirkel. Alla planeter följer samma väg som solen runt denna sfär. De rör sig inom ett bälte om 16 grader, som ligger på bägge sidor om ekliptikan, vilket kallas zodiaken. Av astrologerna har den 360 gradiga - cirkeln delats in i tolv stycken lika stora delar om 30 grader vardera. De utgör de s k stjärntecknen.
De stjärntecken som man vanligen använder i västvärlden är från Zodiaken d v s: väduren, tjuren (oxen), tvillingarna, kräftan, lejonet, jungfrun, vågen, skorpionen, skytten, stenbocken, vattumannen och fiskarna. Solen går in i vädurens tecken ungefär 21 mars varje år. I och med att solen går in zodiakens första tecken väduren, markeras vårdagsjämningen.
De olika tecknen tillhör också fyra element eld, jord, vatten, luft.
Som eldtecken räknas: väduren, lejonet och skytten. De har en kolerisk underton eller natur. De präglas av aktivitet.
Som jordtecken räknas: tjuren, jungfrun och stenbocken. De har en melankolisk natur. De utmärks för sin praktiska förmåga.
Som lufttecken räknas: tvillingarna, vågen, och vattumannen. De har en sangvinisk läggning (växlande lynne). De utmärks av sin rörlighet och anpassningsförmåga.
Som vattentecken räknas: kräftan, skorpionen, och fiskarna. De är temperamentmässigt flegmatiska (sävliga) Vattenelementet styr känslolivet. De kännetecknas av sin mottaglighet och påverksbarhet.

Alla tecken tillhör också ett tillstånd. Det finns tre tillstånd i astrologin d v s det ledande, det fasta och det rörliga tillståndet.
Väduren, vågens, kräftans och stenbockens tecken är ledande eller kardinala som de också kallas. Tjuren, lejonet, skorpionen och vattumannens tecken är fasta.
Tvillingarna, jungfrun, skytten och fiskarna är rörliga tecken.
Det tar solen 365 dagar att färdas genom hela zodiaken. Men pg a jordens rotation runt sin egen axel tar det endast 24 timmar för att från jordens position att täcka hela himlavalvet. Liksom man har indelat zodiaken i tolv lika delar har man också indelat jordens rörelse, i förhållande till stjärnorna, i tolv lika stora delar. Dessa sektorer (delar av en cirkel) kallas för de astrologiska husen. Man räknar dem i motsatt riktning till planeternas rörelser så som vi ser dem från jorden.

Planeterna

I astrologin räknar man med tio planeter, inklusive solen och månen. De andra planeterna är: Merkurius, Venus, mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto.
En planet befinner sig aldrig "i ett tecken", utan precis som fallet med solen, så ser det bara ut så från jorden. Varje planet beskriver i själva verket sin egen bana och finns på ett enormt stort avstånd från djurkretsens stjärnor. Men i "astrologiskt vardagstal" så säger man att någon t ex har Jupiter i skytten. Vad det betyder i praktiken, är att säga att den som har Jupiter i skyttens tecken påverkas i sin livsåskådning av skyttens kvalitet. Detta eftersom att planeterna inom astrologin står för mänskliga egenskaper.

Kuriosa

¤ Det äldsta bevarade födelsehoroskopet som hittats var upprättat 29 april 410 f Kr.

¤ Astrologin har inte genomgått några nämnvärda förändringar på snart två tusen år.

-------------

En stjärnbild är en naturlig gruppering av stjärnor som bildar ett lätt igen kännligt mönster, medan stjärntecken ingår i en matematisk abstrakt indelning av himlen.

För att kunna upprätta/ställa ett horoskop fodras kunskap om himlakropparnas rörelser.
Astrologerna hämtar denna information ifrån tabellverk eller datorprogram.

Eftersom himlens utseende ändras med jordens rotation och observationsortens läge, har två personer ALDRIG samma horoskop. Såvida de inte är födda SAMTIDIG på SAMMA ort.

Tro eller inte Tro på astrologi eller astrologer

Vi kanske har ett behov att tro på något övre väsen och är fast övertygade om att födelsehoroskopet ger en korrekt information om en persons karaktär eller livsöde.

Det kanske är så att, astrologerna är goda människokännare. Och kan beskriva en människa precis som denne helst vill ses.

Den sist nämnda förklaringen ges oftast av vetenskapsmännen som anser att astrologin inte har någon vetenskaplig grund.