Diskussion
Historia
Vad är amalgam
Hur tar kroppen upp kvicksilver
Oral galvanism
Hur kan man upptäcka kvicksilver i kroppen
Vilka symtom kan man få av amalgam och kvicksilver

När regeringen beslöt att avveckla kvicksilver och amalgam i tandvården var det utav miljöskäl och inte för att det var farligt att ha i tänderna. Även med 4-5 stycken amalgamfyllningar i munnen (det är för mycket kvicksilver i saliven) har jag ingen rätt att spotta i toaletten utan att överträda bestämmelserna för tillåten mängd kvicksilver som får släppas ut i kommunala avlopp.

Det är svårt att förstå att den enda plats som kvicksilver accepteras är i munnen, samtidigt som användningen av kvicksilverhaltiga produkter i samhället förbjuds och kvicksilveravfall insamlas för slutförvaring i specialutrustade bergrum.

Är amalgamet en bidragande orsak till sjukdomar som: ALS, Alzheimers sjukdom, astma, Crohns sjukdom, diabetes, epilepsi, fibromyalgi, Hodgkins sjukdom, ledgångsreumatism, MS, SLE, psoriasis, ulcerös colit och hjärt-kärlsjukdomar?

Frågorna är många och det finns inga riktiga svar ännu. Men en sak är säker och det är att kvicksilver är farligt både i munnen och i miljön.

---

Historia

När man introducerade amalgamet som tandlagningsmaterial i början på 1800-talet ansågs det hälsovådligt. I mitten på 1800-talet upphävdes förbudet att laga tänder med kvicksilveramalgam, då efterfrågan på billig tandlagningsmaterial blev stort i USA. Forskarna varnar om riskerna med amalgam och samtidigt ska den som bedriver en verksamhet undvika att använda farliga kemikalier som kan skada människors hälsa och miljö. Ändå ökar användningen av amalgam i länder där inkomsterna börjar öka. I utvecklade länder har användningen minskat som följd av upplevda eller befarade hälsorisker eller av estetiska (fult) eller etiska (omtanke om miljön) skäl. 1997 ökade användningen av amalgamet i världen, för fyllningarna är billiga (tidsåtgång vid isättning och därmed beskattning) och nyfattigdom.

---

Vad är amalgam

Legeringar mellan kvicksilver och andra metaller kallas för amalgam. Amalgam är ett gammalt tandlagningsmaterial som innehåller 50% kvicksilver samt silver, tenn, koppar och zink i en ojämn blandning. Kvicksilver är den giftigaste metall som finns och är det farligaste ämnet i amalgamet. Kvicksilvret är giftigt i alla sina kemiska former och det är den enda metall som avdunstar vid normala temperaturer (rumstemperatur och muntemperatur).

Amalgam med höga halter av koppar och zink är extra giftiga. Fortfarande görs försök i att höja kopparhalten i amalgam, trots att det ät förbjudet. Silver är mycket giftigt för bakterierna i marken och får inte släppas ut från fotolaboratorier och tenn kan metyleras till mycket giftiga föreningar och det får inte användas i båtfärger, men det används i amalgam.

Mycket farliga är produkter som bl a vid inandning, förtäring och kontakt med hud redan i små doser kan orsaka allvarliga skador antingen vid kortvarig, långvarig eller upprepad exponering. I gruppen mycket farligt inberäknas arsenik, träsprit och kvicksilver.

I ett utlåtande 1992 skriver Kemikalieinspektionen "Amalgamer innehållande mer än 5% kvicksilver ska klassas som mycket farliga produkter". Amalgamer i tandvården innehåller 50% kvicksilver och en plomb innehåller lika mycket kvicksilver som 15 klockbatterier. I Naturvårdsverkets rapport 4752 "Slutförvar av kvicksilver" preciserar man att allt kvicksilveravfall som innehåller 1% kvicksilver eller mer bör förvaras i bergrum. En amalgamfyllning innehåller ca 50% kvicksilver.

---

Hur tar kroppen upp kvicksilver

Skadeverkningarna blir större ju större mängd kvicksilver som lagras i kroppen. Hjärna, njurar och immunsystem drabbas. Amalgampartiklar passerar mag- och tarmkanalen och man vet inte hur mycket kvicksilver som stannar kvar i kroppen. Man vet inte vilken effekt kvicksilvret har på njurarna men 50 % av kroppens kvicksilver finns i njurarna.

Amalgamfyllningarna avger kvicksilverånga vid tuggning och tandborstning och ca 80 % av den inandande ångan från amalgamfyllningarna absorberas i lungorna. Ångan är fettlöslig och tas upp i kroppen via saliv, slemhinnor och lungor, därför kan den passera moderkakan till fostret och blodhjärnbarriären till hjärnan. Kvicksilver utsöndras i bröstmjölken och är ett starkt nervgift. Kvicksilver kan skada varje cell i kroppen och det stör signalsubstanserna. Mängden kvicksilver i fostrets hjärna står i direkt storleksförhållande till antalet amalgamfyllningar hos modern.

---

Oral galvanism

Läckaget av kvicksilver ökar från amalgamfyllningar som sitter bredvid guldkronor. Det gäller även rotfyllningar som innehåller amalgam och mässingsstift. Orsaken till att läckaget ökar beror på att det i saliven bildas elektriska strömmar mellan de olika metallerna.

---

Hur kan man upptäcka kvicksilver i kroppen

Om man misstänker att man är amalgamförgiftad bör man genomgå en läkarundersökning för att utesluta andra sjukdomar som kan ge liknande symtom som vid amalgamförgiftning. Ofta är det tillfälligheter som gör att man upptäcker kvicksilverexponering. Det finns också andra sätt än dessa som jag tar upp.

Blodprov och urinprov
Vanliga blodprover visar sällan förhöjda värden och urinprov kan ge en viss indikation.

Avföringsanalys
Det kvicksilver som lämnar kroppen går främst ut via avföringen. Avföringsanalys utförs ännu så länge inte inom den allmänna sjukvården. Men vill man själv bekosta en analys kan man ta kontakt med företaget Biospectron i Tågarp som har en lång erfarenhet av sådana analyser.

Obduktion
Den säkraste vägen att fastställa hur mycket kvicksilver som finns i kroppen är genom obduktion. Det kvicksilver som frisätt från amalgamet tas i hög utsträckning upp av kroppen och lagras i fettrik vävnad.

---

Vilka symtom kan man få av amalgam och kvicksilver

Förgiftning av kvicksilver kan ge många symtom. Varje person får ett antal av nedanstående problem. Olika symtom brukar dominera vid olika tider. Ju sjukare man blir desto fler av symtomen uppträder. Kvicksilvret skadar immunförsvaret, vilket gör att man lättare drabbas av infektioner och kan få allergier. Sjukdomen växlar i svårighetsgrad. Har man endast enstaka symtom är det omöjligt att säga att det är amalgam- eller kvicksilverförgiftning.

Dessa symtom kan bero på kvicksilverförgiftning

Astma Allergier Darrning Depressioner Dimsyn Domningar Dubbelseende Eksem Förlamning Förstoppning/diarré Försämrad hörsel Försämrat luktsinne Försämrat minne (korttidsminne) Handlingsförlamning Huvudvärk/migrän Håravfall Infektionskänslighet Koncentrationssvårigheter Känslig för elektromagnetiska fält Lättretlighet Menstruationsstörningar Omotiverad hjärtklappning Onormal trötthet Stresskänsla Skygghet Stelhet och värk i muskler och leder Svårt att fästa blicken Svårt att tänka Upprepade urinvägsinfektioner Viktförlust Yrsel Ångestattacker Återkommande bihåleinflammationer Öronsus (tinnitus)

 

---

Sjukdomsutveckling

På ett tidigt stadium kan man få led- och muskelsmärtor. Man får svårt att koncentrera sig någon längre stund och korttidsminnet försämras. Det är mycket lättare att göra invanda saker än att gripa sig an något nytt; man undviker sociala kontakter som kräver att man bryter sitt inåtvända beteende, man kan ha humörväxlingar utan någon helst anledning.

Så småningom blir man mer fysisk trött och man har svårare att komma igång. Man är ständigt trött och behöver mer sömn. Yrselattacker och huvudvärk kommer då och då, periodvis kan det vara svårt att fästa blicken. Tänderna kan värka och tandköttet blöder lätt. Bihålorna påverkas och man kan få metallsmak i munnen vilket är ett tecken på metallförgiftning.

---

Fria radikaler

Fria radikaler är molekyler med opariga elektroner; är mycket reaktiva (kemisk förening: benägen att reagera med andra ämnen). Det har visat sig att samma radikaler (som vid strålning t ex röntgen) kan bildas genom kemiska reaktioner i cellerna. Bildningen av fria radikaler från immunceller orsakas av kvicksilver. Vi har ett skydd mot denna påverkan av fria radikaler och det som skyddar oss är vår förmåga att binda upp metaller vissa enzymer, vitaminer, små mängder selen och andra mineraler som kan orsaka fri-radikal skador, t ex kvicksilver.

Skyddssystemet kallas för antioxidanter (de motverkar att bioligiska systemet oxiderar sönder). Kroppen tål ämnen som bildar fria radikaler till en viss grad. Vid otillräckligt intag av vitaminer, selen etc. eller vid en långvarig och stor belastning ger försvaret efter och man har svårt att repa sig så länge belastningen kvarstår (t ex så länge amalgamet finns kvar).

---

Antioxidanter

Antioxidanterna kräver en viss tid (veckor till månader) för att nå tillräckliga nivåer och de är inte mindre effektiva än syntetiska läkemedel. För att förbättra kroppen motståndkraft mot kvicksilver så kan man inta selen, vitaminer och mineraler. I kroppens antioxidationssystem ingår flera B-vitaminer (B1, B3, B6 och B12).

B-vitaminer
B1 (tiamin) är nödvändig för cellernas förmåga att hantera socker och har även andra funktioner i nervcellerna. B1 är vattenlösligt och överskottet lagras inte i kroppen och det är milt urindrivande. B1-brist ger sjukdomen Beri-Beri och det centrala nervsystemet är känsligt för brist av B1. Kroppen omsätter B1 snabbt och måste tillföras kroppen varje dag. Amalgamförgiftade kan behöva ta 50-100 mg/dag.

B3 (Niacin) ingår i energiförsörjningen till försvarssystemet. B3 är vattenlösligt och kan motverka kalla händer, dålig blodcirkulation myrkrypningar och liknande symtom. B3 behövs för att kunna bilda könshormoner (östrogen, testosteron och progesteron) och för att nervsystemet ska hålla sig friskt och hjärnfunktionen ska vara god. B3-brist kan leda till negativa personlighetsförändringar och hudutslag mm. Amalgamförgiftade kan behöva ta 25-500 mg/dag

B6 är nödvändig för produktion av antikroppar och röda blodkroppar. B6 är vattenlösligt och utsöndras 8 timmar efter intaget. För höga doser kan orsaka störningar i nerverna till armar och ben. B6 krävs för god absorption av B12 och är nödvändig för produktion av saltsyra och magnesium. B6-brist ger sjukdomar som anemi, fjällande hudförändringar och inflammation på tungan. Amalgamförgiftade kan behöva ta 25-50 mg/dag.

B12 är nödvändigt för nervcellernas överlevnad och hjärnans funktion. B12 är vattenlösligt och effektivt i små mängder. B12 omsätts långsamt och brist på B12 ger trötthet, neurologiska och psykiska störningar. Även om man har ett normalt blodvärde på B12, så kan kvicksilvret orsakat lokal B12-brist i centrala nervsystemet. Rekommenderade intag 3 mg/dag.

C-vitamin
C-vitamin är en antioxidant och hjälper kroppen att ta upp järn. C-vitamin är syrligt och hos känsliga personer kan det påverka magen. C-vitaminet förbrukas fortare när man stressar. C-vitaminbrist orsakar skörbjugg. Amalgamförgiftade kan behöva ta 1 ggr/dag.

E-vitamin
E-vitamin samverkar med selen och minskar blodets förmåga att levra sig och det är kärlutvidgande. Personer som får koagulationshämmande medicin bör iaktta försiktighet. Det finns en hel rad med olika tablettformer av E-vitamin och alla har de effekt i olika grad, men ingen av dem är giftiga. Levern hanterar den naturliga formen bäst. Mellan 60-70 % av dagsintaget försvinner ut från kroppen. E-vitaminbrist kan ge förstörelse av röda blodkroppar, viss sorts anemi och problem med fortplantningsorganen. Amalgamförgiftade bör ta 100-400 mg/dag.

Selen
Selen är ett spårämne som är viktigt för kroppens ämnesomsättning och ingår i sköldkörtelns funktioner. Selen ger en olöslig förening med kvicksilver och andra tungmetaller. Selen och E-vitamin samverkar och vid brist på selen ger förtida ålderslapphet. Selenförgiftning kan uppträda om intaget är större än 5000 mg/dag och människan dagliga behov av selen är 50-200 mg/dag. Amalgamförgiftade kan behöva ta doser 200-400 mg/dag.

Magnesium och zink
Zink styr och övervakar att kroppsprocesserna, enzymsystemet och cellerna fungerar som de ska. Zink har en skyddseffekt mot kvicksilver och styr musklernas sammandragningsförmåga. Zink hjälper till att producera insulin, viktig för fortplantningsorganen och är viktig för att bevara kroppens ph-balans. Amalgamförgiftade kan behöva ta 20-40 mg zink/dag.

Magnesium är nödvändigt för kroppens upptagning av kalcium, C-vitamin, fosfor, natrium och kalium. Magnesium behövs för att nerver och muskler ska fungera effektivt och för att omvandla blodsocker till energi. Amalgamförgiftade kan behöva ta 100-300 mg magnesium/dag.

---

Levnads- och matvanor

Att ändra matvanorna behövs för att minska utsöndringen av kvicksilver från amalgamfyllningarna. Läckaget ökar varje gång man utsätter amalgamet för friktion ex. äter sur och varm föda, tuggar tuggummi och borstar tänderna. Om man kan minska på godis- och tablettätandet så är det bra, för bakterierna bildar mjölksyra från sockret därför fräts amalgamfyllnigarna sönder fortare. Det är viktigt att tänderna får vila mellan måltiderna. Man bör undvika insjöfisk och fisk från kustnära vatten den innehåller kvicksilver och andra giftiga ämnen.

Om man behöver använda läkemedel bör man tala om att man är överkänslig mot kvicksilver. För det finns kvicksilversalter som konserveringsmedel i ett flertal läkemedel ex influensavacciner, ögondroppar m fl. Amalgamförgiftade personer har låga energireserver i musklerna och ansträngande former av motion kan vara skadliga.

---

Sanering

Man ska gå till en tandläkare som kan sanera, alla kan inte det. När man borrar ur en amalgamfyllning så frigörs kvicksilver i form av ånga och damm och det är viktigt att skydda både patient och tandvårdspersonal. Högvolymsug och vattensugning ska alltid användas i samband med urborrning och putsning av amalgam (det sänker koncentrationen av kvicksilverhalten i luften). Det är viktigt att skydda kroppen mot detta kvicksilver och därför bör man inte borra ur mer än en fyllning åt gången var sjätte vecka. Det rekommenderas medicinering med antioxidanter och E-vitamin i samband med sanering och även efteråt under lång tid. Man kan även minska kvicksilverupptaget om man ˝-1 timme före tandläkarbesöket dricker 5-6 cl starksprit eller samma mängd starköl. Alkoholen gör att mindre kvicksilver upptas i lungorna, oxiderar och fastnar i vävnaderna. Man kan även inta aktivt kol 15 minuter före tandläkarbesöket vilket begränsar kvicksilverupptaget från tarmarna.

1. Rotfyllda tänder med stift av icke-ädla metaller och amalgam samt med en metallkrona utanpå, dem bör dras ut.
2. Direkta kontakter mellan guld och amalgam.
3. Direkta kontakter mellan amalgam och guld i motstående käkar, d v s kontakt uppkommer vid sammanbitning.
4. Direkta kontakter mellan amalgam och andra metaller, t ex i partiell kromkobolt protes.
5. Rotfyllda tänder bör prioteras. Rotfyllda tänder är inte täta. Om tanden varit lagad med amalgam eller guld + amalgam bör den helst dras ut.
6. Retrograda amalgamfyllningar måste avlägsnas
7. De flesta patienter har tänder fyllda med olika amalgamtyper och bör då sanera fyllningarna med högkopparhaltiga amalgam först.
8. Amalgamfyllningar som har kontakt med tandköttet.

---

Material

Det finns ett antal kompositmaterial (plastfyllningar) som man kan välja, men man kan vara känslig för dom. Om man inte tål kompositplast så finns det keramiska eller glaskeramiska inlägg att välja mellan (2000-2500:- för en kindtand). Det bästa protesalternativen är en genomskinlig plastprotes (utan färgämnen).

Gravida kvinnor bör inte borra ut amalgamfyllningar under graviditeten. Dagsintaget av zink är till för skydda foster och moder. Selen bör intas med försiktighet. Selen skyddar foster och moder mot kvicksilver och minskar kvicksilverutsöndringen i modersmjölken. A- och D-vitaminer får inte överdoseras.

---

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har tillsatt flera expertgruppen, den första 1985 (LEK-utredning) med uppgift att utreda eventuella risker vid lågexponering för kvicksilver samt belysa kvicksilver inom tandvården. Expertgruppen lämnade rapport i maj 1987 där den kom fram till bl a:

"Det går därför inte i det enskilda patientfallet med nuvarande diagnostiska metoder att avgöra om symtomen är kvicksilverrelaterade eller inte. Eftersom kvicksilverexponeringen från amalgam är låg, bör antalet patienter med kvicksilverorsakade symtom vara mycket lågt, i själva verket vet vi inte om sådana fall existerar".

1990 tillsattes nästa expertgrupp med uppgift att granska om vetenskapliga rapporter publicerade sedan 1987 föranledde några ändringar i de allmänna råden från 1988. Gruppen kom bl a fram till:

"Kvicksilver kan orsaka allergiska kontakteksem. Detta är dock sällsynt. Några samband i övrigt mellan långvarig kvicksilverexponering hos vuxna via amalgam och utveckling av affekter på hälsan har inte kunnat fastslå".

Den 18 juni 1993 beslöt socialstyrelsen att åter tillsätta en expertgrupp för att granska frågan om eventuella hälsoeffekter av kvicksilver från amalgam, den antog namnet "Amalgamgruppen". I november 1994 vart amalgamgruppen klar med sin rapport "Blir man sjuk av amalgam?" den kom bl a fram till:

"Det har inte framkommit några belägg för att kvicksilver utlöst från amalgam orsakar immunologiska sjukdomar eller generella immunologiska symtom hos människor, men kvicksilver kan i sällsynta fall framkalla lokala allergiska reaktioner".

Personer med många amalgamfyllningar som gnisslar tänder och därigenom exponeras i högre grad för kvicksilver, kan möjligen bli utsatta för kvicksilver i sådan grad att viss påverkan kan iakttagas. Denna effekt är dock av mycket ringa, eller ingen, betydelse för hälsan".

Den 3 februari 1998 utkom socialstyrelsen med nya allmänna råd angående bemötande och utredning av patienter som relaterar sina besvär till amalgamet. Socialstyrelsen uppmanar att vid sjukskrivning inte skriva amalgamförgiftad på läkarintyget utan att beskriva symtomen som utgör arbetshinder.

---

Alkoholdemens || Alzheimer sjukdom || Autism || Crohns sjukdom || Cystisk Fibros
Galna kosjukan || Multiinfarktdemens || Multipel Skleros || Parkinsons sjukdom
Svampinfektion || Urininkontinens