Relationen mellan vårdtagare
och vårdare är grunden och förutsättningen för
god omvårdnad. Att skapa en god omvårdnadsrelation är
en komplicerad och svår uppgift för vårdaren. Det är
viktigt att kunna stödja och stärka den dementes behov. För
att kunna identifiera behoven måste man försöka förstå
den "värld" som vårdtagaren befinner sig i och hur hon
upplever den. Hur symtombilden ser ut vid sjukdomens olika faser och kunnighet
om sjukdomen är något vårdaren måste ha. Vårdaren
ska också med sin verbala (språket) och icke-verbal
(kroppsspråket) kommunikation uttrycka tillit och trygghet.
En låg och mjuk röst inger lugn och harmoni.
Man ska samtal och lyssna och inte glömma bort att det är en
vuxen man pratar med. Om den demente tappar sina spärrar och pratar
om vad som helst, så argumentera inte emot eller försök
att rätta henne. Ingen vill göra bort sig inför andra människor,
så påpeka inte vårdtagarens brister inför andra.
Om man inte bemöter den demente som en värdig person, utan mer
som ett objekt och med distans, kan det vara svårt att få
ögonkontakt med en som är gravt dement. För att hitta en
känsla av samhörighet och ömsesidighet förutsätter
att vårdaren kan se den demente som en unik person och bemöta
henne med respekt.
Att känna sin vårdtagare och dennes levnadshistoria
gör att det är lättare att hitta personligheten bakom det
sjuka beteendet. När man har kännedom om den dementes liv, är
det troligt att man kan tolka den dementes behov när språket
går förlorat. Att vårdtagaren blir en individ gör
att personalens attityder blir positiva. Det handlar om att vårda
hela människan, vilket innebär att personalen ska ge god omvårdnad
fysiskt, psykiskt, socialt och andligt t ex genom smärtbehandling,
stödjande samtal och närhet. Patienten ska få ha det så
bra som möjligt sin sista tid. Demensvård är palliativ
(lindrande) vård.
Oro och aggressivitet bär vanligt hos personer med
demenssjukdomar. Man bör om möjligt hitta orsakerna som utlöser
ilska eller oro, det kan röra sig om speciella händelser vid
t ex mat- eller hygiensituationer. Aggression kan också utlösas
av att den demente inte blir förstådd av omgivningen, att hon/han
känner sig värdelös och beroende av andra, får för
många frågor som hon/han inte kan svara på eller ofta
blir tillrättavisad eller motsagd.
För att bemöta aggressivitet bör man lyssna
och försöka förstå vad personen menar, inte säga
emot eller börja argumentera och tala lugnt. Om det är möjligt
bör man låta den demente bestämma, om det inte går
bör man ge andra alternativ istället för att säga
nej, det ger en känsla av medbestämmande.
Många studier har visat att dementa påverkas
av musik. Musik kan sprida glädje och väcka minnen. Den kan
vara rogivande. Om man anpassar musikvalet till de personer som vistas
på ett gruppboende kan man få positiva effekter. På
en sjukhemsavdelning har Hans Ragneskog, leg sjuksköterska, licentiat
i medicinsk vetenskap, gjort ett 11-veckorsprojekt där han spelade
3 typer av middagsmusik: rogivande, musik från 20-30 talet och popmusik.
Varje typ av musik spelades under 2 veckor och mellan varje musikperiod
fanns det ingen musik. Resultatet visade att patienterna var mindre irriterade,
ängsliga och nedstämda när det spelades musik. Och det
var tydligast när det spelades rogivande musik. Patienterna åt
mera under musikperioderna och det berodde till stor del på att
personalen hade serverat större portioner i samband med musiken.
Hans Ragneskog specialstuderade också fem stycken patienter som
visade mest tecken på agitation (rastlöshet, irritabilitet
och skrikighet). Under musikperioderna satt patienterna kvar längre
och åt. En kvinnlig patient som matades i vanliga fall åt
själv i större utsträckning under musikperioderna.
Rogivande musik kan minska tempot och i samband med matsituationen.
Studien visade också att agitationssymtom som skrikighet kan minska
med musik. Musik hjälper för vissa patienter, med inte för
alla och inte vid alla tillfällen.
Måltiden är viktig i demensvården. Låg
blodsockerhalt gör att man lätt blir förvirrad och brist
på näring och energi gör att hjärnan fungerar mycket
sämre. Oftast glömmer dementa bort om dem har ätit eller
inte. De förstår inte sina hungerskänslor. Kroppen signalerar
att den vill ha mat, men hjärnan förstår inte signalerna.
Det kan också vara så att de har glömt bort vad bestick
är för något och vad man ska göra med dem. Dementa
kan även ha problem med att tugga och svälja. Dementa behöver
lugn och ro kring måltiderna och maten bör vara energi- och
kryddrik. Näringsdrycker kan man blanda tillsammans med glass, frukt
och mjölk och det är ett bra hjälpmedel för dem som
inte äter så mycket.
Förhållningssätt || Matens
betydelse || Brev || Dikter
|| Handmassage