Urininkontinens
Anatomi
Ansträngningsinkontinens
Orsak till ansträngningsinkontinens
Behandling
Trängningsinkontinens
Orsak till trängningsinkontinens
Behandling
Blandinkontinens
Hjälpmedel
Knipövningar
|
Är man helt kontinent d v s har friska och normala förhållanden i urinblåsa och urinrör samt starka bäckenbottenmuskler ska man kunna hålla sig i ungefär 3 timmar. Man har bara behov att gå på toaletten när blåsan är full och behöver tömmas. I urinblåsa finns många känselreceptorer som ger signaler när blåsan håller på att bli full. Men det är först när man känner en tydlig spänning i blåsan och verkligen blir kissnödig som man ska gå och tömma blåsan. Det är normalt att kissa 4-6 gånger/dygn. Och det är viktigt att tömma blåsan regelbundet och inte för sällan för då kan andra problem uppstå. Med urininkontinens menar vi vanligen urinläckage eller oförmåga att behålla urinen. Urinläckage är ett symtom, som är en följd av någon sviktande funktion i kroppen, ofta är det fråga om förslappad muskulatur i bäckenbotten. Vanligen säger man att någon är inkontinent när urinläckaget är av sådan omfattning att det utgör ett socialt och hygieniskt problem. Vad som uppfattas som problem varierar starkt mellan individer. Urininkontinens ger upphov till stora besvär och ibland mycket lidande. Ändå är det troligen uppemot tre fjärdedelar av de drabbade som aldrig söker hjälp för problemet och de som kontaktar vården gör det oftast först efter flera års lidande. Man brukar uppskatta att det tar upp till sex år innan en inkontinent person söker hjälp hos vården. 
Anatomi De nedre urinvägarna består av urinrör och urinblåsa. För att kunna tömma urinblåsan tillfredsställande krävs ett samspel mellan hjärna, ryggmärg, urinblåsa och urinrör. Urinröret är hos kvinnan 3 - 4 cm långt och är uppbyggt av både glatt och tvärstrimmig muskulatur. Det innersta skiktet i urinröret utgörs av en slemhinna. Urinrörets funktion är att leda ut urinen, men också att stänga eller öppna för ett utflöde. Urinblåsan är uppbyggd av flera olika lager glatt muskulatur och innerst finns en slemhinna. Urinblåsan fungerar som en reservoar för den i njurarna producerade urinen. Vid en blåsfyllnad på ca 350 -500 ml sänds impulser via ryggmärgen till en omkopplingsstation i hjärnstammen dit alla impulser från urinblåsan måste passera, innan de når hjärnbarken och man blir medveten om att urinblåsan är fylld. Detta gör att man kan undertrycka eller starta urineringen. För att stänga effektivt måste trycket i urinröret vara högre än i urinblåsan. Bäckenbottenmuskulaturen som omsluter urinröret, ändtarm och hos kvinnor även vagina stödjer och bär upp bäckenorganen. Förändringar i urinorganen och bäckenbottenmuskulaturen kan påverka förmågan att hålla tätt. Orsaken är i de flesta fall en förslappning och uttänjning av de vävnader som håller urinblåsa på plats - den s k bäckenbottenmuskulaturen. Bäckenbottenmuskulaturen är formad som en hästsko och har sina fästen framme i blygdbenet och baktill i nedre delen av ländryggkotorna. Musklerna har till uppgift att bära upp alla organen i bäckenbotten - livmoder, urinblåsa, urinrör. Och inte minst att hålla kontroll över de tre öppningarna ändtarm, slida och urinrör. Bäckenbottenmuskulaturen ska kunna stå emot alla tryckökningar i buken t ex när vi lyfter tungt, hoppar, nyser, hostar och skrattar. Urinröret fungerar som en "kran" till urinblåsan och slutmuskeln som en "packning" i denna kran. Vid försvagade och uttänjda muskler i bäckenbotten har urinblåsan har urinblåsan sjunkit ner. "Packningen" - slutmuskeln - kan då inte hålla emot helt och hållet när trycket i buken ökar.
Ansträngningsinkontinens Att inte kunna hålla tät när man nyser, skrattar eller springer är mycket vanligt problem för många kvinnor. Det kallas för "ansträngningsinkontinens" och det innebär att man - trots att man inte känner något behov av att kissa - läcker när man anstränger sig fysiskt. Att kvinnor så ofta besväras av ansträngningsinkontinens beror på att urinröret är kort, sämre fixerat och att kvinnor har större bäckenbotten än män samt att ligament och muskulatur under påverkan av förlossningar och ålder försvagas och därför ofta brister i sin stödfunktion till urinröret.
Orsak till ansträngningsinkontinens Orsak till ansträngningsinkontinens kan vara:
Graviditet
Behandling Fenylpropanolamin och andra läkemedel, som via alfaadrenerga receptorer stimulerar till sammandragning av urinrörets glatta muskulatur, har viss effekt. Vid ansträngningsinkontinens av lindrig eller måttligt slag blir ofta bättre med bäckenbottenträning. Det bästa är att man tränar "knipövningar" ett par gånger i veckan för att underhålla muskelstyrkan. Man kan även använda vaginalkulor för att träna upp sina bäckenbottenmuskler, det är kulor som förs in i slidan och hålls kvar genom att man kniper ihop muskulaturen. I svårare fall kan en operation vara det bästa alternativet. Operation En annan metod som man har börjat använda sig mer av är TVT (Tensionfree Vaginal Tape). Man kan operera med lokalbedövning vilket innebär att äldre och svaga kvinnor kan opereras. Efter lokalbedövningen görs ett litet snitt i slidan och två små snitt på magen strax ovanför blygdbenet. Med ett speciellt instrument går man sedan in vid sidan av urinröret och för in ett band av prolen, ca en centimeter brett. Bandet läggs i U-form som ett stöd under urinröret. Det behöver inte sys fast utan hålls på plats av vävnaders tryck. För att kontrollera att resultatet blir bra fyller man urinblåsan med vätska och ber patienten hosta. Om det inte läcker avslutar man operationen. Den här metoden används enbart på kvinnor med ansträngningsinkontinens.
Trängningsinkontinens Den överaktiva blåsan kännetecknas av främst tre symtom: täta trängningar, frekventa toalettbesök (fler än 8 ggr/dygn) och ibland läckage på väg till toaletten. Sjukdomen är åldersberoende: ju äldre man blir desto vanligare är det att man drabbas. Trängningsinkontinens innebär att urinblåsan är instabil och känslig, den vill dra ihop sig i tid och otid. Även om blåsan inte är full måste man gå på toaletten och man kan bli våldsamt kissnödig när man hör rinnande vatten. Ofta läcker man till toaletten och läckagen kan ibland vara stora vid den här typen av inkontinens. Många kvinnor "skämmer bort" sin urinblåsa och kissar "för säkerhets skull" före en buss- eller bilresa hur kort eller lång den är eller före mötet på jobbet. Ofta börjar man med detta beteende efter att ha råkat ut för ett litet urinläckage vid fysisk ansträngning. Detta beteende gör mer skada än nytta. Det kan leda till täta och besvärliga trängningar.
Orsak till trängningsinkontinens kan vara:
Trängningsinkontinens är vanligt vid neurologiska sjukdomar som stroke och MS, men också vid tumörer i blåsan eller bäckenet.
Behandling Det kan ibland hjälpa med s k blåsträning. Man försöker då hämma sin vilja att kissa. Det kan vara bra att sätta sig ner och försöka knipa. Ofta kan då trängningen gå över och man kan då långsamt få en urinblåsa som kan tåla större mängd urin. Trängningsläckage kan behandlas med mediciner t ex Detrusitol eller Ditropan som gör att urinblåsan slappnar av och inte i onödan ger signaler att den vill tömmas. Hos vissa kvinnor ger läkemedlen en besvärande muntorrhet - det är viktigt att sköta sin munhygien noga om man tar dessa mediciner för att inte få kariesangrepp eller andra tandskador. Även östrogenbehandling kan ge en bra effekt. Östrogenet stärker både slidans och urinrörets slemhinnor och man upplever mindre sveda och obehag när blåsan fylls. I vissa fall kan man pröva med s k elektrostimulering - en liten apparat som tränar bäckenbottenmusklerna att dra ihop sig på ett effektivare sätt. Slutligen finns kirurgisk behandling. Det mest drastiska är att "lägga ut blåsan" på magen på samma sätt som man kan göra med tarmen. Det pågår också studier där man opererar in en dosa under huden med elektroder kopplade till nerver som försörjer urinblåsan. Det är en ännu för tidigt att säga om det är en effektiv behandling.
Blandinkontinens Blandinkontinens utgör en kombination av ansträngnings- och trängningsläckage. Det kan vara problem att indela och behandla den, då det i enskilda fallet kan vara svårt att avgöra vilken inkontinensform som dominerar. Det är dock viktigt att det görs, eftersom behandlingen av de olika formerna är olika.
Hjälpmedel Om man har svåra problem med urinläckage kan distriktsköterskan, uroterapeut eller gynekolog hjälpa till så att man får hjälpmedel utan kostnad. Det finns både engångs- och flergångsskydd som är speciellt anpassade för att suga upp urin. Om man har tillfälligt, lindrigt urinläckage (och inte får tillgång till kostnadsfria hjälpmedel) bör man tänka på att vanliga mensskydd inte lämpar sig för detta ändamål. På apoteket finns speciella bindor som har en "superabsorbent" (små korn av polyakrylat), som är bättre på att absorbera urin och dessutom motverkar lukt. Conveen Kontinensbåge - ett alternativ för kvinnor med ansträngnings/stressinkontinens. En vaginal lösning som är både diskret och effektiv. Den placeras i vagina (slidan) och är lika osynlig och diskret som vanliga tamponger.
Alkoholdemens || Alzheimer sjukdom || Amalgamförgiftning || Autism || Crohns sjukdom Cystisk Fibros || Galna kosjukan || Multiinfarktdemens || Multipel Skleros || Parkinsons sjukdom Svampinfektion |