|
Fakta om Parkinson sjukdom |
Text Anneli Karlström och Marie Åhlin | |||||||||||
|
Fakta om Parkinson sjukdom I Sverige så finns det mellan 10-20 000 människor som har Parkinson sjukdom och årligen insjuknar ca 800 invånare. Parkinsonsjuka har idag samma livslängd som jämförbara åldersgrupper, det beror på förbättrade mediciner och ökade kunskaper om parkinsonbehandling.
| ||||||||||||
|
Hjärnhinneinflammation: Punsch drunk-syndromet: I flertalet av alla fall av Parkinsons sjukdom så är orsaken okänd. Ärftliga faktorer kan vara en bidragande orsak. Exposition för olika kemiska ämnen (t ex MPTP, en substans använd av heroinmissbrukare) kan orsaka en identisk Parkinsons sjukdomsbild som kan drabba både djur och människor. MPTP finns också som en ingrediens i insektsbekämpningsmedel som används i större utsträckning av västländerna. Risken att insjukna i Parkinsons sjukdom är större i landsbygden än för människor i stan. Parkinsons sjukdom tycks vara mer vanlig i klimatzoner som har en jämn växling mellan varmt och kallt klimat än i tropiska trakter. Icke-rökare är en överrepresenterad grupp bland parkinsonpatienter, jämfört med rökare. En amerikansk studie visar att kaffedrickare löper mindre risk att få Parkinsons sjukdom Sammanfattningsvis så tror man att sjukdomen beror på en mängd samverkande faktorer, varav onödig exponering för giftiga ämnen som har en negativ påverkan på nervsystemet är största anledningen till Parkinsons sjukdom. Parkinsons sjukdom beror på en förlust av dopaminproducerande hjärnceller, det är nervsystemets viktigaste signalsubstans. Dopamincellerna styr våran rörlighet, de utgör det motoriska systemets "gaspedal". Vi behöver dopamin för att kunna röra oss och för att kunna tala. Utan dopamin kan vi inte med viljans hjälp "få igång" motoriken. Att besvären kan vara tydligare i en viss kroppsdel eller i en kroppshalva beror på att förlusten av cellerna i hjärnan inte sker jämnt över dopaminsystemet. Symtomen är många och varierande. Alla symtom är ganska diskreta vid sjukdomens debut, därför kan diagnosen fördröjas i flera år. Minst två av grundsymtomen ska ingå i symtombilden. Grundsymtom:
Det första symtomet är ofta skakningar i ena handen. Skakningarna sprider sig senare till arm och ben på samma sida, för att sedan gå över till andra handen och mera allmänt i kroppen. Skakningen är maximal vid vila och stress, minskar vid rörelser och försvinner vid sömn. Alla rörelser förlångsammas. Finmotoriken blir sämre i tidigt skede (t ex knäppa knappar, knyta skosnören). Armar och ben blir stela och de värker, i handleden och i armbågen kan stelheten kännas kugghjulsartad. Kyla kan påverka rörelseförmågan negativ. Hållningen är böjd i hals, höfter, knän. Stelheten kan orsaka ryggvärk, kramper, huvudvärk p g a att halsmusklerna är spända hela tiden. Musik underlättar rörelseförmågan och dans kan vara en bra behandlingsmetod. Parkinsonsjuka har svårt att börja gå och går med små steg och stela armar, de har svårt att koordinera många olika rörelser. Dom har även svårt att stanna och kan börja småspringa utan att hejda sig. Deras upprättningsreflexer är dåliga och det gör att dom kan ramla lätt. Ansiktsmusklerna stelnar, därför är det viktigt att träna mimik. Talet blir påverkat p g a att sjukdomen angriper musklerna runt struphuvudet. Man kan ö va talmusklerna genom högläsning. De får även ökad salivutsöndring och fet hy. Stress påverkar parkinsonsjuka mycket negativt och dom har lättare att bli deprimerade. Många lider av "freezing", att plötsligt stanna i en rörelse (t ex gå, tala) och inte kunna fullfölja den, bli som fastfrusna. Parkinson sjukdom åtföljs av diffus värk, lågt blodtryck, trög mage och ökad känslighet för värme. 30-40% får demens p g a ålderdom och inte av Parkinsons sjukdom. Den yttersta orsaken till Parkinson sjukdom är okänd. Trots att det forskas mycket om Parkinson sjukdom finns det ingen behandling som stoppar eller botar sjukdomen. Behandlingen är endast symtomlindrande. Sättet att behandla Parkinson sjukdom avpassas alltid efter patientens ålder och hur symtombilden ser ut. Man tar också hänsyn till att medicineringen ska ske under lång tid. Läkemedel Dopa (L-dopa) Den första tiden man tar dopa-läkemedel kan ett lätt illamående uppkomma. Man börjar ta en låg dos som sedan ökas successivt tills önskad effekt uppnås mot parkinsonsymtomen. Har man lågt blodtryck kan man behöva ta blodtryckshöjande läkemedel vid sidan av dopaminmedicineringen. Skulle man ta för mycket dopa så får man ofrivilliga rörelser (överrörlighet). Ibland kan man misstolka överrörligheten som tremor och då tar man ännu mer medicin och därmed råkar man in i en ond cirkel av allt värre överdosering. Dopa är korttidsverkande och finns i blodet i ca 2 timmar. Denna förmåga avtar i senare faser av sjukdomen och man kan få ta läkemedlet med tätare intervaller under dagen. Detta ger upphov till en viss ojämnhet i effekter. Man har därför utvecklat en grupp läkemedel, enzymhämmare, som förlänger och utjämnar effekten av dopa. De ges som tillägg till L-dopa. Förutom de enzymhämmare som ingår i Madopark finns en s.k. MAO-B-hämmare (Eldepryl) och en COMT-hämmare (Comtess). Dopamin Man startar med en låg dos för att successivt öka den för att undvika illamående och andra obehag. Känsliga personer kan också, liksom vid andra parkinsonläkemedel, bli psykiskt oklara vid överdos av dopaminhärmare. Dopaminreceptorerna tycks finnas i form av två "receptorfamiljer" som kallas för dopamin-1 och dopamin-2 receptorer. Det pågår forskning för att hitta dopaminhärmare som både kan stimulera D1 och D2 receptorer i hjärnan likt dopamin. De dopaminhärmare som finns på den svenska marknaden är i huvudsak verksamma på D2 receptorerna. Apomorfin är ett effektivt och snabbverkande läkemedel med egenskaper som liknar L-dopa och räknas till gruppen dopaminhärmare. Det måste ges som injektioner under huden, vanligen med en injektionspenna eller bärbar pump. Enstaka injektioner har kortvarig effekt (30-60 minuter), men den kan bryta ett plötsligt "stillestånd" med gångsvårigheter, muskelkramper eller skakningar och ger därmed ökad trygghet. Övriga läkemedelIbland används amitriptylin (Tryptizol, Saroten) som tilläggsmedicin vid parkinsonbehandling. Den har en milt stämningshöjande och rogivande effekt, och kan minska insomningsproblem och muskelkramp. De här medicinerna finns idag mot Parkinsons sjukdom:
Vid operationen sätts en hjälmliknande krona på huvudet. Under lokalbedövning borras sedan ett ca 10 mm stort hål genom skallbenet. Med hjälp av kronan kan en strumpstickeliknande elektrod föras in i hjärnan med stor precision. Därefter bränns den utvalda banan av genom upphettning med hjälp av en värmespiral i spetsen. Elektrisk stimulering av thalamus är en kirurgisk behandlingsmetod som praktiskt taget har ersatt thalamotomi. Med hjälp av en inopererad elektrod i thalamus stimulerar man elektrisk ett avgränsat område. Den parkinsonsjuke styr själv stimuleringen via en inopererad pacemaker (strax under nyckelbenet på bröstet), varifrån en ledning är dragen under huden upp till elektroden i hjärnan. Dopa-pumpen Talträning Sjukgymnastik
Att träna i grupp med andra som har Parkinsons sjukdom har många fördelar. Man kan byta erfarenheter och lösningar på problem. Parkinsonpatienter kan också få ett individuellt anpassat program att träna med hemma. Svårighetsgraden ökas sen i takt med framstegen. Vattengymnastik har en bra inverkan på rörligheten. Arbetsterapi och personliga hjälpmedel Medicinen (L-dopa) är korttidsverkande därför är det viktigt att fördela medicinintaget jämt över den vakna delen av dygnet. Det är vanligt att ta medicinen mellan varje och var sjätte timme. Det är viktigt att man lever regelbundet. Lägger upp rutiner. Det hjälper till att bekämpa trötthet och initiativlöshet. Personer med Parkinson sjukdom behöver också träna regelbundet. Äta flera små mål om dagen med mycket fibrer och grönsaker. Det är inte bra att äta för mycket proteiner på en gång, för de kan konkurrera ut medicinerna (dopa är ett protein). Följden blir underdosering, vilket medför svårigheter att röra sig. tabletterna ska tas före maten. Vissa mediciner kan ge upphov till muntorrhet, vilket ger ökad risk för kariesangrepp.
Tillbaka Tillbaka Tillbaka Tillbaka Tillbaka Tillbaka Tillbaka Tillbaka Alkoholdemens || Alzheimer sjukdom || Amalgamförgiftning || Autism || Crohns sjukdom Cystisk Fibros || Galna kosjukan || Multiinfarktdemens || Multipel Skleros || Svampinfektion Urininkontinens |